Så du är Feminist?
Den här texten skrev jag redan i början av 2017 – och den känns lika relevant nu som då.
‒ Så du är feminist? Trodde jag liksom inte om dig. Blink. Provocerad till tusen svarar jag: Nehej, varför inte det? Är jag inte tillräckligt rödhårig, rabiat, sparar inte håret under armarna och hatar män, typ? ‒ Nej, typ så!!!
Hur kan den bilden av feminister fortfarande leva kvar hos vissa människor? För mig är det självklart att jag är feminist – och att alla människor med hjärta och hjärna borde vara det. Att lika lön för samma arbete ska vara en självklarhet. Att alla ska ha samma plats, tid och möjligheter, oavsett kön.
Att kvinnor fortfarande måste kämpa för dessa självklara rättigheter är pinsamt för mänskligheten. Ett jämställt samhälle når längre – punkt. Jag har länge varit engagerad i kvinnofrågor, men jag behöver göra det på mitt sätt – där jag står för en tillgänglig feminism.En feminism som inte stänger ute, utan bjuder in till förståelse, reflektion och förändring.
För mig handlar det inte om att skrika högst, utan om att skapa medvetenhet. Många feministiska rörelser använder ilska som förändringskraft – och jag förstår den ilskan. Jag är också arg. Men jag vill låta medvetenheten vara min förändringskraft. Min röst får vara en bro mellan aktivismen och vardagslivet. För mig är feminism inte bara en kamp. Det är ett sätt att leva, tänka och relatera – varje dag, i varje möte, i varje val. Och om det gör mig till en rabiat feminist – Ja, då är jag väl det då. Väldigt rabiat!