Vänlighet är inte svagt - det är moget!

Det ÄR egentligen enklare att vara trevlig, hjälpsam och mänsklig. Det kostar mindre energi, mindre tid och lämnar mindre skada efter sig. Ändå väljer så många människor den andra vägen – den hårda, kalla, otrevliga. Den som gör livet lite tyngre för både främlingar, familj och vänner.

Och det är just det som är så svårbegripligt:

Varför väljer man medvetet att öka lidande – sitt eget och andras?

Förklaringar finns, men inga som ursäktar:

Maktkänsla.

För vissa blir otrevlighet ett sätt att "kompensera" för en inre maktlöshet. Genom att trycka ner någon annan känner de sig för en stund större än sin egen otillräcklighet.

Gamla oförrätter – både verkliga och inbillade.

Ibland bär människor på så mycket osorterad smärta att allt de gör färgas av den. De slår åt det håll som råkar vara närmast.

Bristande emotionell kapacitet.

Om man inte kan reglera sina egna känslor, blir de lätt någon annans problem. Ilska, skam och frustration får fritt spelutrymme.

Dålig självinsikt.

Många märker inte ens hur de uppfattas. De tänker: "Jag säger bara sanningen." Men sanningen levereras med en knytnäve.

Och ibland:

Otränad empati.

Empati är en muskel. Om den aldrig använts, blir den svag. Och då ser man inte konsekvenserna av sitt eget beteende.

Samtidigt finns en viktig vändning här:

Den som väljer godhet, vänlighet och omtanke gör det inte för att livet är lätt – utan för att de själva är tränade.

Emotionellt, psykologiskt, relationellt.

Att vara trevlig är inte naivt. Det är moget.

Att vara hjälpsam är inte svagt. Det är starkt.

Att välja att inte sprida mer skit i en värld som redan bär så mycket – det är ett aktivt beslut. Välj att vara en god medmänniska, allt annat är bara destruktivt och konstigt.