Respektlöst bemötande är inte ett olycksfall i arbetet - Det är ett mönster 

De flesta män reagerar starkt på ett respektlöst bemötande. Kvinnor däremot har tyvärr blivit överkörda så många gånger att de knappt hinner registrera alla övertramp som de utsätts för och som de dessutom tränats i att möta med ett samlat och lugnt ansiktsuttryck.

Att så många kvinnor gör på detta sätt är Inte för att vi kvinnor tycker det är okej, utan för att vi lärt oss att det är vår uppgift att känsloreglera hela jävla omgivningen för att undvika konsekvenserna av att säga ifrån.

Det betyder alltså inte att vi accepterar det. Det betyder att vi tvingats överleva det.

Och ja — det är totalt jävla skevt.

Så när någon kommer dragandes med "alla blir behandlade lika" kan de få börja med att ta av sig skygglapparna och kliva ut i verkligheten. Kvinnor har burit normaliserad respektlöshet så länge att bedövningen blivit en del av vardagen. Det gör det inte mindre allvarligt — det gör det farligare.

För varje gång en man blir kränkt av ett tonfall och kräver en ursäkt, finns en kvinna som blivit trampad på hela dagen och ändå tvingats le.

För varje gång en man inte accepterar att bli avbruten, finns en kvinna som knappt fått fullfölja en mening på flera år.

För varje gång en man reagerar, finns en kvinna som lärt sig att hennes reaktion betraktas som problemet.

Det här är inte "olika temperament". Det här är inte känslighet. Det här är strukturer, hierarkier och generationer av nedslipad kvinnlig integritet, och jag vägrar spela med.

Om det gör mig "obekväm" — Fuck it!! Det är inte jag som ska skämmas. Det här stannar inte hos mig. Den här skiten tänker jag inte föra vidare till barnen. Vi ska inte skapa ännu en generation där tjejer tränas i uthållighet och killar i rätt att de har rätt att säga ifrån och explodera.

Respekt är inte en förhandling. Respekt är inte könskodad. Respekt är inte något kvinnor ska förtjäna genom att vara tysta, mjuka, fogliga eller uthärdande.

Den som inte klarar av att möta kvinnor med samma respekt som män får börja om från noll och lära sig mänsklig anständighet. Hur svårt ska det vara? Och ja — jag tänker fortsätta säga detta högt och om någon blir obekväm, provocerad eller hotad av det? Not my problem!! Och till er som tycker lite synd om min kille för att han "måste stå ut" med att vara tillsammans med en kvinna som inte håller käften och ler i alla lägen: Jag känner faktiskt medlidande — men inte med honom utan med er som ser på det på det sättet. För om din manlighet hänger på att du måste stå över din partner… Om du behöver en kvinna som är mindre, tystare, fogligare för att känna dig som någon…Om du tror att en kvinnas uppgift är att konstant serva dig, bära dig, ta hand om din skörhet och "veta sin plats".......och om du dessutom är så skev att du anser dig ha rätt att tukta henne fysiskt eller psykiskt..... Ja, då är du inte en man. Då är du bara en liten lort i vuxenförpackning. Och då har du har aldrig varit i närheten av att förstå vad en jämlik relation ens innebär.