Veckans inlägg - Att bryta kontakten

Att bryta kontakten är inte ett straff. Det är ett skydd. Det är det val du gjorde när varje försök till kontakt började skada dig mer än det hjälpte. Det är pausen mellan den du varit i relationen…och den du äntligen håller på att bli. Vi romantiserar ofta försoning. Som om den alltid vore ett tecken på mognad. Men sanningen är att försoning alltid är möjlig – men inte alltid trygg.Att bryta kontakten är inte slutet på berättelsen. Men det är inte heller början på en ny relation. Det är kapitlet där du slutade blöda –inte där den andra plötsligt blev trygg att närma sig igen. Tid läker inte relationer. Förändring gör det och om ingenting har förändrats, riskerar återkontakt bara att riva upp det som en gång söndrade dig –det du nu äntligen har börjat läka.Du kan förlåta utan att återvända. Förlåtelse är inte samma sak som tillträde. Du kan släppa bitterhet och ändå hålla dina gränser. Du är inte skyldig att öppna dörren som en gång fick dig att gå sönder –bara för att någon annan önskar det.Det är okej att älska någon – och ändå hålla avstånd. Kärlek lagar inte dysfunktion. Ibland är den mest kärleksfulla handlingen du kan göra för att vara lojal mot dig själv…att älska på avstånd.Orden "jag har förändrats" betyder ingenting utan konsekvent förändrat beteende. Om skuld, gaslighting, bristande självinsikt eller bagatellisering finns kvar –då är det inte försoning.Då är det en repetition av det du en gång gick sönder av. För att en sund försoning ska vara möjlig krävs två helade hjärtan –inte ett hoppfullt och ett oförändrat.Du kan inte bygga nytt med någon som inte vill se vad som gick sönder eller vilken roll hen spelade i det. Hopp är vackert. Men det ersätter inte ansvar. Nostalgi är inte trygghet. Försoning betyder inte att låtsas som om det som hände aldrig hände. Det betyder att båda är villiga att möta sanningen, namnge den, äga den och förändras av den. Tillsammans. Och slutligen: Om någon inte klarar dina gränser är de inte redo för din närvaro. Läkning betyder inte att du är skyldig dem en plats i ditt liv. Det betyder att du förstått priset för din inre fred –och inte längre betalar med din självkänsla. Om försoning någonsin blir möjlig, kommer det inte vara för att du glömt det som hänt. Det kommer vara för att de till slut var villiga att möta sanningen utan försvar, bortförklaringar eller omskrivningar. Tills dess? Frid utan återförening är fortfarande frid. Och du har rätt till den....Alltid.